Adress hit: www.knut98.com
KNUT 98 år:
"Har samhället råd?"
... eller ...
"är det bäst att klippa av?"
"Fantastiskt utbildningsmaterial! Alla inom vården borde ta del av det! Framför allt politiker och planerare! Jag kommer att använda mig mycket av det."
Stina-Clara Hjulström,
Demensförbundets ordförande"Märkvärdigt att detta som är så självklart ska vara så svårt att förstå. Jag stöter ideligen på det du beskriver. Knut är inte ensam. Men det är ju ingen tröst. Jag är glad att mina föräldrar hann dö innan de behövde spärras in."
Lena Jarlöv,
Arkitekt, forskare i äldrefrågor, Dalarnas forskningsråd"En tydlig bild av de problem som många äldre dementa och deras anhöriga möter i omsorgen idag. I min tidigare roll som äldreansvarig i en kommun hade jag direkt kunnat använda materialet, som ett mycket pedagogiskt exempel, i handledning och kompetensutveckling av personalen på mina demensboenden."
Catharina M Ekelöf,
Projektledare, Äldreprojektet, Socialdepartementet"Det Du skriver om (i artikeln Äldreboende -- en själslig dödsdom) känner vi igen från vårt arbete som tillsynsmyndighet. Jag kommer att kopiera upp Din artikel och ge den till de av mina medarbetare som arbetar med tillsyn inom äldreomsorgen."
Bengt Andersson,
Socialdirektör, Länsstyrelsen, Västra Götaland
Det Du finner ovan den tjocka blå linjen nedan har tillkommit efter Knuts död.
Under den blå linjen finner Du denna webbplats som den var innan Knut dog.
Nytt! 5. juli 2003
Så är det att bli gammal: Brev från Knut, 93 år
Detta brev skrev Knut 1995, när han var 93 år. Det var senare samma år som han och hans fru Valborg flyttade till äldreboendet Alnen. När jag, Lars, Knuts son, råkade hitta brevet nu, sommaren 2003, två år efter hans död, ville jag dela det därför att det ger en uppfattning om hur livet var för Knut och Valborg tiden närmast före flyttningen till Alnen.Äldreboende, en själslig dödsdom
Vad behöver en människa för att livet skall ha mening? Den frågan borde vara utgångspunkt för all äldrevård. Därmed får personalen en utmaning som ger arbetsdagen mål och mening.
Självklart? Ja. Men denna självklarhet tycks glömd.
Läkaren Lars Mårtensson tar sin pappa Knut till hjälp när han förklarar vad som borde vara ledstjärnan i all vård, från den enskilda vårdinrättningen till kommunal och nationell planering av äldrevård, meningsperspektivet ...
(Borås Tidning, 2002-06-13, s.24).Meningsperspektivet
Hur kan vi förverkliga meningsperspektivet i äldrevården?
Hur kommer vi från ord till handling?
Läs brevväxling med Socialinspektör Bengt Andersson, chef för Socialenheten, länsstyrelsen i Västra Götaland.
Knut Mårtensson
* 27 februari 1902 + 2 juli 2001
Knut Mårtensson 1902-2001
Knut Mårtensson är död. Sina sista två veckor tillbringade han i den sommarstuga han byggde på 1950-talet norr om Varberg. Där dog han kl.18.05 den 2 juli.
När Knut föddes, den 27. februari 1902 ...
Knut berättar:
Min barndom och uppväxt
Nedskrivet med handen av Knut själv 1990.
Avskrift 3 juli 2001, dagen efter Knuts död, av Lars Mårtensson.
Knut berättar om sitt liv fram till Andra Världskriget.Hornsgatan, 1920-talet
Här finns bilder ur Knuts album från 1920-talet.Det kan ta ett par minuter att ladda hem denna sida med 14 foton.)
(Ha tålamod!
"Jag minns dagen efter inflyttningen i april 1913. En solskensdag. När vi vaknade på morgonen - solen lyste upp köket - och mamma grät av glädje. Det var en minnesdag för hela familjen."Knuts sista dagar
Tre dagar kvar till döden. Det är sommar och Knut är i trädgården han själv skapat vid havsviken Rörvik norr om Varberg.
Är det rätt att visa dessa bilder av en människa inför döden?
Nej, säger många. Därför har jag, Knuts son, vägt frågan allt sedan Knuts död, tills jag nu (maj 2002) svarar "ja"?
Vi ser otaliga bilder av Jesus på korset, naken, utlämnad, och även av andra döende människor. Men ser vi verkligen? Ser vi oss själva, när vi ser den döende Jesus?
Bör vi inte se vårt slut och vår död för att bättre förstå vårt liv och vad vi vill med det?
Istället försöker vi gömma och glömma döden, ålderdomen och de gamla.
"Det är kanske därför vi har en äldrevård där både gamla och personal lider av meningslöshet." (ur Äldreboende, en själslig dödsdom, Borås Tidning, 2002-06-13)
Är det kanske också därför kommunalråden i Borås och Socialstyrelsen valt att inte svara på breven (se nedan) de fick i mars 2001?
Är det inte så att i denna tystnad döljs väsentliga frågor, svåra frågor, outtalade frågor, obesvarade frågor?
Se Knuts liv, hela hans liv, hans barndom på Bäverdalen, flyttningen 1913 till Hornsgatan som elvaåring ... och alla åren därefter fram till dessa bilder inför livets slut.
Se Dig själv.
Knut ville inte leva längre
"Knut ville dö för att det liv som svensk äldrevård kunde erbjuda honom inte var något liv värt att leva."
Klicka här för att läsa HNs förstasida.
Knut ville inte leva mer
"Han blev en symbol för gamla som inte får komma ut
www.knut98.com: Här började debatten om åldringar som inte får gå ut."
Klicka här för att läsa HN, sida 28.
För att läsa dessa sidor ur Hallands Nyheter 10 juli 2001 behöver Du Acrobat Reader.
Troligen har Du Acrobat Reader. Annars kan Du hämta den genom att klicka här. Den är gratis.
Ha tålamod: Det kan ta en minut och mer innan tidningssidan visas på Din skärm.
Inför Knuts 90-årsdag målade en närstående
denna bild av honom. Då levde han ännu ett aktivt, självständigt
liv. Han körde bil och han tillbringade somrarna i den
sommarstuga han byggde i Kärradal i mitten av 50-talet.
Knut fyllde 99 år den 27 februari 2001. Hebriana
berättar om besök i januari och februari 2001 hos Knut: 
Öppet
brev 010325 till Kerstin Wigzell, Generaldirektör, Socialstyrelsen.
"Hur många gamla i Sverige lider av oupptäckt blodbrist och
näringsbrist? Av onödig orkeslöshet och håglöshet! Löper stor risk att dö av triviala
infektioner, lindrig hjärtsvikt och andra krämpor endast därför att de är försvagade av blodbrist
och/eller undernäring! 10.000-tals? 100.000? 200.000? " 