Arbetet-NY
TID 00 01
26
HAR
KNUT 98 ÅR
RÄTT TILL
UTEVISTELSE?
Det kom ett rop på hjälp till redaktionen.
Det kom genom den nya tekniken, internet, och handlar om en man som
föddes innan det fanns telefon i ett vanligt hem.
Det handlar om Knut, 98 år , som befinner sig på ett så kallat särskilt boende i Borås och bara kan drömma om att komma ut nån dag ibland på en promenad.
– Är det verkligen för mycket begärt, undrar hans son Lars Mårtensson.
Svaret på den frågan är: Ja, det är för mycket begärt. För hur skulle det bli sedan? Då skulle alla andra åldringar och vårdtagare kanske kräva någon form av individuellt stöd.
Ödelägger välfärden
Tänk så mycket personal som skulle gå åt då och vad det skulle kosta! För den före detta järnvägaren Knut Mårtensson är långt ifrån ensam. Men han har en son som inte bara bryr sig utan är ute efter att skapa opinion för ett problem som bara blir större och större för varje år och som -- säger framtidsforskarna -- hotar att ödelägga hela vår välfärd. Och det gäller minsann inte bara i Sverige.
Pyramid på huvudet
Runt om i Europa blir ålderspyramiden allt mer upp-och-ner-vänd. Det är inte bara att åldringsvården kommer att tära mer och mer på nationernas budgetar. Det är inte bara att det inte kommer att finns tillräckligt många som tar hand om alla gamlingar. Det kommer inte att finnas tillräckligt många människor i produktiv ålder. Maskinerna kommer verkligen att stanna.
Talar om dödshjälp
Vi kanske får börja fundera på dödshjälp. Det är Lars Mårtensson som säger så. Han är läkare, bosatt i San Diego, Kalifornien. Han har alltså använt nätet för sitt nödrop. Gamle Knut kan knappast ropa själv. Hans syn är mycket försvagad, hörseln likaså. Ibland reagerar han med vredesutbrott som oroar personalen på servicehuset Alnen, där han alltså bor.
Intagen på anstalt
Men Knut ser inte Alnen som ett hem. Han använder ordet anstalt och beskriver sig själv som en av de intagna. Ungefär som han befann sig i fängelse eller på sjukhus. För det mesta sitter han dock tyst, inåtvänd och apatisk.
– En människa behöver stimulans. Normalt badar vi i en mänsklig kontakt, säger Lars Mårtensson och fortsätter:
– Hade inte jag bevakat honom hade han varit helt neddrogad.
Allt detta har Lars Mårtensson redovisat på en hemsida som han helt tillägnat sin gamle far.
En plåga
Där finns flera fotografier på Knut, bilder som berättar om en människa vars kropp inte riktigt längre lyder. Det måste vara en oerhörd plåga för en man som alltid predikat vikten att hålla sig i trim, att regelbundet simma, bada bastu, promenera
– Pappa behöver motion nu också, säger Lars Mårtensson. Både för kroppen och för hjärnan.
– Han har kanske ett par år att leva. Skulle han inte då kunna få den lilla hjälp det handlar om för att kunna komma utanför hemmet någon timme?
HANS BURELL 031-60 90 37 hans.burell@news.arbetet.se
Brev till Arbetet-NY TID:
En mänsklig rättighet -- Är det inte det egentligen!?
Hej!
Läste och tänkte.
Kan det vara så att vårdbehovet skulle bli mindre om alla fick komma ut på några promenader i veckan? Kan det också vara så att det skulle bli lättare att rekrytera personal? Kanske skulle också den personal som finns stanna kvar om arbetet innebar att man gav de gamla något så positivt som frisk luft och motion, vilket borde vara en mänsklig rättighet. Är det inte det egentligen?! Tack för artikeln."
Ulla Heggeman